Allsång i åådin
Vår farfar Åke Holmberg 8 maj 1931 - 17 november 2008
Begravningen va jättefin. Annas man Lasse spelade Air på sin fiol. Det va så vackert och jobbigt. Lasse kan verkligen spela. Anna hade fixat handblommor åt oss att lägga på kistan. När vi fick tända varsitt ljus skakade mina händer så mycket att jag knappt fick eld. Vi satt med Mare och Rose-Marie (som grinade från att i gick in i kyrkan tills att vi gick ut) och pappa satt med Cajsa och faster Nea (farfars syster), som precis har fyllt 90 (och firade genom att åka till Thailand. kaxigt om något) men inte ser en dag äldre ut än 70.
Eftersom det va min första begravning va jag osäker på om man skulle ha smink eller inte. Vill ju inte skrämma de andra genom att se ut som en tvättbjörn efter, så det blev a naturell.
Efter begravningen och fikat åkte släkten hem till Hans där barskåpet tömdes, jag va chaffis (som vanligt). Såg mitt första idol-avsnitt för säsongen också. den där Kevin han va bra han.
Allsång i en fullsatt bil hela vägen hem. Kan säga att det inte va som på skansen. Det lät både högt och illa. Mare och Rose-Marie gillar att prata och sjunga högt och mycket. inte fick jag ha radion på heller. Pappa tjatade hela vägen hem om att hade han kört hade vi varit hemma för längesen. Yes han va med och tömde barskåpet. När vi äntligen kom hem hade han somnat i baksättet. Eftersom släkten är ganska utspridd blev det väldigt mycket skånska, östgötska och göteborgska som smittade. Plötsligt sa man futo istället för foto och maj istället för mig. Pernilla som är smålänning paratade plötsligt skånska.
Mare tog väldigt mycket fina bilder i kyrkan. Men alla vet ju att estländare inte är så tekniska, så skulle bli smått förvånad om bilderna lyckas ta sig från kameran till datorn.
Brennan Hearts Remember remember (the 17th of november) får en helt ny innebörd
Idag va det anhörighetsdag och askallt. Eftersom det va i stan trodde jag att det skulle vara mycket inomhus men fel hade jag. Tårna är nu en lite blåare färg än innan, så kallt va det.
Vi Holmbergare är riktiga tidsoptimister. Vi kommer alltid försent. Studenter, fester, anhörighetsdagar (Tack och lov inte begravningar) you name it. Vi är alltid sena. Ja, vi kom försent idag också, fast bara med 10 minuter. Måste vara rekord.
Ofta skyller vi (pappa) på kö på motorvägen, huset brann ner, åkte vilse, en hund åt upp bilen... Fint folk kommer sent.
En riktig Holmberg-gen. Kalderénare å andra sidan är alltid för tidiga. Så eftersom jag är lite half & half borde jag komma exakt i tid, men icke.
Är det något vi Holmbergare är bra på så är det att komma sent och dränka våra sorger med sprit.
Nu sova. Imorn julgran.
Begravningen va jättefin. Annas man Lasse spelade Air på sin fiol. Det va så vackert och jobbigt. Lasse kan verkligen spela. Anna hade fixat handblommor åt oss att lägga på kistan. När vi fick tända varsitt ljus skakade mina händer så mycket att jag knappt fick eld. Vi satt med Mare och Rose-Marie (som grinade från att i gick in i kyrkan tills att vi gick ut) och pappa satt med Cajsa och faster Nea (farfars syster), som precis har fyllt 90 (och firade genom att åka till Thailand. kaxigt om något) men inte ser en dag äldre ut än 70.
Eftersom det va min första begravning va jag osäker på om man skulle ha smink eller inte. Vill ju inte skrämma de andra genom att se ut som en tvättbjörn efter, så det blev a naturell.
Efter begravningen och fikat åkte släkten hem till Hans där barskåpet tömdes, jag va chaffis (som vanligt). Såg mitt första idol-avsnitt för säsongen också. den där Kevin han va bra han.
Allsång i en fullsatt bil hela vägen hem. Kan säga att det inte va som på skansen. Det lät både högt och illa. Mare och Rose-Marie gillar att prata och sjunga högt och mycket. inte fick jag ha radion på heller. Pappa tjatade hela vägen hem om att hade han kört hade vi varit hemma för längesen. Yes han va med och tömde barskåpet. När vi äntligen kom hem hade han somnat i baksättet. Eftersom släkten är ganska utspridd blev det väldigt mycket skånska, östgötska och göteborgska som smittade. Plötsligt sa man futo istället för foto och maj istället för mig. Pernilla som är smålänning paratade plötsligt skånska.
Mare tog väldigt mycket fina bilder i kyrkan. Men alla vet ju att estländare inte är så tekniska, så skulle bli smått förvånad om bilderna lyckas ta sig från kameran till datorn.
Brennan Hearts Remember remember (the 17th of november) får en helt ny innebörd
Idag va det anhörighetsdag och askallt. Eftersom det va i stan trodde jag att det skulle vara mycket inomhus men fel hade jag. Tårna är nu en lite blåare färg än innan, så kallt va det.
Vi Holmbergare är riktiga tidsoptimister. Vi kommer alltid försent. Studenter, fester, anhörighetsdagar (Tack och lov inte begravningar) you name it. Vi är alltid sena. Ja, vi kom försent idag också, fast bara med 10 minuter. Måste vara rekord.
Ofta skyller vi (pappa) på kö på motorvägen, huset brann ner, åkte vilse, en hund åt upp bilen... Fint folk kommer sent.
En riktig Holmberg-gen. Kalderénare å andra sidan är alltid för tidiga. Så eftersom jag är lite half & half borde jag komma exakt i tid, men icke.
Är det något vi Holmbergare är bra på så är det att komma sent och dränka våra sorger med sprit.
Nu sova. Imorn julgran.
Kommentarer
Trackback
