mellan 86 och 88. It´s me
Pekar inte ut någon men vissa av oss vet inte ens vem Bill Clinton är (och det är inte jag)
090121
Som Kalle på julafton
och den är fortfarande svinbra
Everything must go
Mamma glömde sin mobil på jobbet i fredags (överraskad? nop) så vi åkte dit igår och sen vidare till maxi.
Där det va så konstigt. Det var 75% rea på allt. ALLT! Tydligen hade det brunnit antingen i butiken eller alldeles bredvid så allt skulle säljas ut. Alla hyllor va tomma och det låg saker precis överallt på golvet. Såklart fanns det ingen mat kvar bara några enstaka kakförpackningar. Längst in bland filmer och skivor luktade det fortfarande rök.
Det såg ut som stället blivit plundrat med folk som stog och rotade i lådor och trängdes. creepy
Till Elin
Hoppas du blir frisk snart så vi kan få hälsa på lilla Elsa (och dig)
In loving memory of
Urnsättning på fredag, först då kanske det känns verkligt att man aldrig kommer träffa personen igen. Det stod i häftet vi fick från sjukhuset att en del vill åka och titta på den döde på sjukhuset, en del tar tillochmed kort för att komma över det fortare. Är det verkligen så man vill komma ihåg personen?
Jag vill hellre komma ihåg min farfar från Torö när vi va små. När jag och Michael va ute med Paddington som hela tiden rymde även fast han va kopplad. Hur vi spang efter hunden med kopplet hängande efter. När vi satt fastkedjade och kollade på F1 i Gulahuset i en evighet. När vi körde fyrhjuling på grusvägen och gräsmattan. När Kajsa/Karin hade gjort tårta när Michael fyllde år. När Faster Nea fortfarande hade gården och vi va där på somrarna och red på släktingarnas hästar. Vi träffade inte farfar så ofta då han och Kajsa bodde i Östergötland. Hans post kom alltid hem till oss, där han va skriven för "stockholm har bättre sjukvård". Det är mest de senaste åren när de har kommit upp till sjukhusbesök och bott hos oss.
Jag är arg på mig själv för att jag inte hälsade på så ofta på sjukhuset. Va sjuk eller hade inte tid. Även fast man såg hur glad han blev när vi kom dit och hur dåligt han mådde.
Jag grinade aldrig på begravingen även fast Lasse spelade så fint. Lite tårögd kanske men aldrig riktig gråt. Det värsta va att se pappa och alla andra så ledsna. Men tydligen ska en urnsättning va ganska jobbig också.
Efter begravningen berättade faster Anna om när dom skulle och och titta på valpar alldeles när farmor blivit sjuk. Dom skulle bara titta inte köpa... Alla valpar låg och sov utom Paddington kom fram och kissade i farfars skor och han sa "den ska vi ha". När man tänker på det är så farfar va. Nån som sa precis som det va, aldrig myglade med sina åsikter. Jag har aldrig träffat någon som varit så ärlig även om det inte alltid va så kul.
Väntar fortfarande på bilderna från begravningen. Estländare ska tydligen va lite kända för tekniskaprylar med världens mest tekniska mataffär. Men inte alla estländare är tekniska. Vår egen båtflyckting ser fortfarande ut som ett frågetecken vid en dator.
Utanför kyrkan
Hans, Jocke, Anna & pappa
Åldersångest
Den jobbigaste frågan som tack och lov bara kommer två gånger om året är
Vad önskar du dig i julklapp/födelsedagspresent?
Aldrig kommer jag på något och svaret blir alltid vet inte. skittråkigt. Eller så kommer man på något men glömmer det sen när det äntligen undras. Nu undrar både pappa och Hans vad jag önskar mig. Fyller ju år om en vecka.
Varför ska alltid januari va den månad på året som går fortast, eller är det bara som det känns för att jag fyller år då och får åldersångest. Lite ung för det kan tyckas men den finns där. Fast det är ändå bra att fylla så nära efter jul, det man inte fick men ville ha i julklapp kan man istället få när man fyller år.
Min födelsedag är perfekt inplanerad alldeles innan lön i den fattigaste månaden på hela året, om man inte jobbar på volkswagen som har lön den 20:e. Lite tur ska man ju ha.
I min ungdom ville jag fylla på sommaren då slapp man bli sjungen för i skolan. För det gjorde vi varje år om man inte hade extra otur och blev sjungen för i matsalen.
Nu kom ångesten tillbaka.
Nånting som jag verkligen vill göra är att åka på valsafari och titta på späckhuggare. Häftigt. Kanske inte simma med några, att stå på en båt räcker för mig. Det är det och Afrika som är lite resmåsten.
Nu ska jag beundra mina nymålade naglar
ciao
It's the Cheetah
Tills pappa fyller the big 5 0 pratade han om att åka iväg istället för att ha en stor fest. tjoho
Esten och jag drömde högt om Afrika om the big five (elefant, noshörning, lejon, leopard & buffel) tänk så häftigt! Jag kan se mig själv åka runt i en jeep klädd i något som skulle passa i en Indiana Jonesfilm.
Afrika är ju lite once in a lifetime, nån gång måste man åka dit. Sikta på ett säkert land med mycket djur
För inte vill vi sitta i en gryta med kokande vatten och morötter i med en lök i munnen...
Nyår
Tillräckligt trött för att sova men tillräckligt pigg för att vara vaken lyckades jag få bort mina fina naglar. Nu är det tillbaka till det normala med fula naglar igen. Äntligen kan jag måla naglarna i någon fin vintrig färg. Finns inget hemskare än långa, för långa röda naglar.
Istället är fingertopparna som har varit skyddade mot livets hemskheter blivit befriade. lite ömt.
Bröllopet gick fin fint och var mysigt. Trodde först att det skulle vara kallt som gatan i kyrkan men det var varmt.
Vi va så fina med våra långa klänningar och fina frisyrer.
Efteråt blev det gasen i botten hem för att byta kläder till något lite mer party. Och sen till Rönningeborg där festen/middagen skulle vara.
Vi fick lyssna på underverket från Lelle K's svensexa. En samlingsskiva med hans uuunderbara röst. Med gamla godingar som Tomas Ledin - I natt är jag din, Nationalteatern - Livet e en fest och sist men absolut inte minst Ebba Grön - Staten och kapitalet. För den som vill finns skivan att köpa på Salems skivbutik.
